Mina händer.

Mina händer! De som jag varit så beroende av under mitt liv. Jag har använt dom i mitt skrivande, med penna och dator bl a. Jag har använt dom i mitt yrkesliv för att hjälpa och stötta andra. För att visa vad som är rätt och fel. 
Jag har klätt och duschat människor, har kört dom i rullstol m m. Jag har skrivit på tavlan med dom i skolan.
Jag har burit och sövt mina söner med dom, kväll som natt. De somnade alltid mot min axel. Sådana minnen finns alltid kvar. 
Jag har använt dom i mitt idrottsutövande som handbollsspelare och målvakt i fotboll. Man har gjort en och annan balja med högra handen framför allt, men även med vänstern också 😊 så man var lite småklurig. Som målvakt har jag ju stoppat bollar i stället även om min svåger Peter alltid påminner mig om matchen i Härad. Dessa händer har varit med om många av mina lyckligaste stunder i livet. 
Därför det nu är tungt känna och se hur de alltmer blir svagare och krokigare. Hur dom inte orkar helt enkelt.
(null)

(null)

-att sätta i laddningskabeln i mobilen t ex, det krävs 3-4 försök innan jag ger upp och ber personal om hjälp.
-att inte kunna äta själv(dessutom fått avslag till ätrobot av någon inkompetent arbetsterapeut på kommunen) 
(null)

men kommer ta den fighten snart. Tänker inte ge mig 💪💪
-orkar inte öppna kuvert
-orkar inte bläddra i böcker eller tidningar längre 
-att greppa saker blir allt svårare, 
-snart kommer jag inte klara att borsta tänderna länge 
-att inte kunna klia sig, når inte och orkar inte lyfta handen dit det kliar. 
Ja finns mycket mer, vet många känner igen sig. Just denna tröstlöshet, att vilja så mycket  inombords och inte kunna utföra det fysiskt. HATAR DET!!
Vill kunna lyfta armar och händer för att kunna krama och klappa igen, att kunna sträcka upp dom högt i luften när BAJEN eller LHC gör mål. Jag lyfter dom högt inombords då, även om det inte syns. 💚💚
Vill kunna göra så mycket igen, men det får nog inte plats att skriva här. 

Idag bjöds det på räkfrossa här, terapin hade  fixat. Skagentoast, Västerbottenpaj och massor av räkor plus öl eller vin till den som ville. Det gjorde gott för själen, åt dock själv hemma då benet fortfarande gör ont efter proppen. Men är säker på att den börjar släppa snart när nya medicinen gör sitt 😊💪

Tack för att ni finns 
Kram på er ❤️❤️
#tillsammansärvistarka 
#fuckALS 
Eva Vicki Persson.
2019-11-13 @ 21:34:48

<3 Varför? Tomas, känner med Dig, svårt att tappa kraften. Tänker ofta på Dig fina fb vän <3 Hoppas du njöt av räkorna, lät gott <3 Kramar <3

Svar: jo tack det var gott 😋🤗
kampenmotals.blogg.se

Lillemor Andersson
2019-11-14 @ 12:57:50

Jag förstår dig att inte kunna göra allt som man kunde förr. händer svaga, inte kunna prata, svårt att äta och sätter i halsen. tråkigt att inte orka som förr men jag hoppas fortfarande att de ska hitta botemedel.
kramar till dig

Svar: Ett botemedel vore underbart och även bättre bromsmediciner 🙏🏻💕
kampenmotals.blogg.se

Britt Nilsson
2019-11-14 @ 19:31:32

Fint att du tänker positivt och gläds åt möjligheter. Jag klarar hushållet, men det är många svårigheter som dyker upp. Jag har bestämt mig för att inte klaga för andra har det mycket värre. Och vi har inte krig och förföljelse. Kristna och oliktänkare är förföljda, trakasserade och får utstå tortyr. ALS är en annan sorts tortyr. Fia Roman har haft det i 14 år och visas på film i Leksand, snart i november. Kram vännen

Svar: Tack Britt! Jo den filmen ser jag fram emot, vill verkligen se den 🤗
kampenmotals.blogg.se




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0