Känner igen mig så mycket, hur han började känna att något var fel. Hur man sökte hjälp, sorgen bearbetningen m m. 

Tankarna och rädslan om allt man kommer missa i framtiden. Sånt tynger mig så mycket, gråtit en hel del de sista dagarna. Tårarna kommer bara så där, när jag ser något på tv, lyssnar på en låt med någon text som tar tag i mig. Ord som sägs i ett program på tv, radio och som nu i en podd. 

Varförtankarna kommer rätt ofta, är så jävla arg inombords! Jag vill inte ha den här skiten, vill vakna i morgon och att allt bara har varit en ondskefull dröm. Vill hoppa upp ur sängen, vill dansa in i duschen. Klä på mig och springa ut i parken som ligger här bredvid där jag bor. 

Vill åka ut till Mälaren, springa ut i vattnet få bada som förr. Vill åka ut i skogen, sitta på en stubbe, få lyssna på tystnaden. En känsla jag älskar, bara höra skogens egna ljud. Saknar det så mycket. 

Kan känna mig väldigt ensam ibland, med tankar känslor. Vet inte alltid hur jag ska berätta om tankarna och känslorna.  Men måste säga att jag också är väldigt omhändertagen av min otroliga familj och mina underbara vänner. 

Så vill bara säga att fråga på, undra över saker ting känslor m m. Det hjälper mig ❤️❤️

Podden heter förresten.

https://www.acast.com/bjornnavid/avsnitt61-ettbesked 

Kan bara säga tack Björn! 

Kram på er ❤️❤️

#fuckALS

#tillsammansärvistarka