Förbannad p g a att man inte blivit lyssnad på under ett helt år. Att ens problem och svårigheter bara bortförklarades med "trötthetssyndrom".  Men när man besökt läkare och vårdcentral 7-8 gånger och de säger samma sak typ. "Ja du upplevs muskelsvag och uppvisar trötthetssyndrom, så vi ger dig lite vitaminer och hoppar du blir lite piggare." 

Sen ytterligare få höra i ett halvårs tid höra att dina problem beror nog på din Sömnapné och du är ju överviktig också. 

Att få höra dessa saker om och om igen, tog mentalt på en, jag kände ju att någonting var fel med min kropp. Så här skulle den inte fungera ju!! 

Tack gode gud nu, att jag till slut hamnade rätt. Fick träffa läkare och annan personal som tagit mig på allvar, hjälper mig med hjälpmedel, att få tillgång att prata med någon när jag behöver och blir lyssnad på och förstådd. 

Det som gör mig förbannad är det som kan vara någon form av yrkesstolthet hos vissa läkare. Att när de inte riktigt vet eller kan, att de inte rådfrågar någon som vet och kan ge råd. Så funkar jag på mitt jobb, kan jag inte något eller om jag inte förstår. Då tar jag hjälp och rådfrågar kollegor. Men verkar svårt bland läkare :(. Hade jag fått hjälp när jag borde fått hjälp så hade bromsmedicin kunnat sättas in tidigare.  Just detta bl a gör mig så förbannad!! 

Så min önskan till vården är att våga be om hjälp, att våga det är att vara stark och att tänka på sin patients bästa. ❤️💪🏻

Till slut så är jag ändå lite glad i dag, efter samtal med min kurator i går och lite önskemål om hjälpmedel jag hade. Så idag återkom arbetsterapeuten och nu är Rullstolsramp och en förhöjning till bordet beställda och på g, 

Så avslutar med ett brett leende 😁😁