Sen har det varit mycket telesamtal som tagit kraft. Till neurologen, till karolinska, om färdtjänst m m. Men det återkommer jag till. 

Idag har varit en dag som tagit mycket energi, känner det i kroppen nu. Hur trötta axlarna är så att jag har svårt att skriva detta. Men tar det i omgångar. Jag var uppe tidigt och ringde till färdtjänsten och undrade hur det går med ansökan. Fick till svar att de inte kollat ännu. Sen pratade vi och hen undrade om jag själv kunde ta mig in och ut ur en bil. Det går men svårare och svårare svarade jag. Sa ju att jag vill ha färdtjänst innan det är för sent. Tråkigt man måste trycka på sånt. Men de ska kolla om jag kan få förtur nu. Så hoppas. 

Har pratat med biståndshandläggaren, skulle ha möte i morgon men hon kunde. Men hon har haft samtal med hemtjänst och behöver jag ha mer stöd så behöver jag bara säga till. Skönt, det underlättar. 😊👍🏻

Duschat idag och märker ju hur allt svårare och jobbigare det blir. Att inte orka hålla upp vänster arm för att kunna tvätta mig, det är så jobbigt. Saker som man som frisk tar för givet, det funkar bara helt enkelt. 

Det gör det så jobbigt att veta och att känna att snart kan jag inte tvätta mig själv fysiskt längre. Men i huvudet kan jag ju allt fortfarande och fortsättningsvis också. Det tynger mig så mycket 😔

Så dagens rubrik innebär att jag är så nöjd att jsg fixar det själv ännu. 

Nej nu blir det hockey och se mitt älskade LHC 💙❤️

Kram på er! 

#fuckALS

#tillsammansärvistarka