Är du rädd för att dö?  Nej det är jag inte alls. Vet med mig att min sjukdom kommer göra att mitt liv inte blir lika långt som jag själv tänkt och hoppats på. Utifrån det försöker jag njuta så mycket av livet jag kan. Vissa dagar är tyngre än andra, som det jag skrev om i mitt förra inlägg. Ibland är det många tårar på en dag, minsta lilla grej på tv eller text i en låt kan få tårkanalerna att flöda. 

Men det hindrar inte mina tankar och förhoppningar om ett bra liv. Ett liv där jag får umgås och vara med min familj och mina vänner så mycket som möjligt. 

Jag tar en dag i taget och försöker hitta så många ljusglimtar som möjligt. Behöver inte vara livsomvälvande saker. Det kan t ex vara att det gick lätt att ta sig ur sängen. Det gör mig glad och ger mig positiv energi och åker in på pluskontot 😊💪🏻

Det jag är rädd för, är det som jag kanske kommer att missa i framtiden. Barnbarn, mina barns fortsatta resa i vuxenlivet m m. 

Men såna tankar får mig att kämpa ännu mer. Har gett mig den på att allt det ska jag och kommer få uppleva ❤️💪🏻. Mina grabbar är min största drivkraft, de som jag älskar mer än något annat. ❤️❤️❤️. Annars finns nog ingen större rädsla i framtiden. 

Till något annat, har nu ansökt om särskilt boende, med olika insatser. Hade besök av min kurator i torsdags och hon har samtalat med handläggaren och skyndar på. Så det känns bra, så håll tummarna nu för att det går snabbt. ✊🏻✊🏻

Dessutom haft fikabesök av bästa Peter och Kicki, så roligt ha er här. 

Kram på er ❤️❤️

#fuckALS

#tillsammansärvistarka 💪🏻💪🏻